”Man ska inte vara rädd för att fråga” – tidiga tecken på psykisk ohälsa hos unga vuxna
På jobbet
Datum
2025-12-15
Läsning
5 min
När Klas Bergling pratar om sin son Tim, mer känd som Avicii, i vår podd ”Din bästa kollega” är det med både stolthet och sorg. ”Vi trodde aldrig att det skulle hända”, säger han om händelsen som förändrade familjens liv 2018.

Ur det ofattbara växte Tim Bergling Foundation fram. En stiftelse som idag spelar en viktig roll i arbetet för ungas psykiska hälsa. – Vi förstod två saker, säger Klas. Att problemen var mycket större än vi trott och att Tim hade något som berörde unga på djupet. Men samtalet i podden ”Din bästa kollega” handlar inte enbart om Tim. Det handlar om hur tidiga tecken på psykisk ohälsa kan se ut, varför unga är extra utsatta och hur vi som kollegor, ledare och arbetsgivare ofta kan göra mer än vi kanske tror. När något förändras – men vi inte vågar frågaPsykisk ohälsa bland unga är idag både vanlig och komplex. Ungefär 20 procent har sökt vård för problematik som ångest, nedstämdhet eller stress. Flickor drabbas hårdast och sociala medier, sömnbrist och ökade krav pekas ut som tydliga riskfaktorer. Enligt Klas finns det framför allt ett tecken som ofta förbises: – Brist på sömn är väldigt skadligt. Det påverkar allt och är ofta det första som händer när unga börjar må sämre. Andra signaler är svajiga skolresultat, att personen dra sig undan, tappat intresset för saker personen tidigare tyckt om, eller att motståndet inför skolan ökar. Det viktiga är inte att tolka varje känsloutbrott eller trött morgon utan att se när något förändras över tid. Precis samma sak gäller på arbetsplatsen. När en kollega plötsligt blir tystare, mindre engagerad eller ofta sjuk, är det lätt att tänka att det ”går över”. Men just då behövs närvaro. – Man ska inte vara rädd för att fråga. Det värsta är inte att man frågar. Det värsta är att man låtsas som ingenting, säger Klas. En enkel fråga kan göra stor skillnadDet många oroar sig för är att ställa fel fråga, trigga fel sak, eller hamna i ett samtal de inte vet hur de ska hantera. Men Klas beskriver det enkelt: – Det farliga är inte att någon börjar gråta. Det är när vi håller det inom oss själva som det blir obehagligt. Som kollega eller chef behöver du inte lösa problemet. Du behöver bara signalera två saker: Jag ser dig och jag har tid att lyssna. Det är också viktigt att inte ”fixa” den andres känslor. Kommentarer som ”det går nog över” eller ”det är nog inte så farligt” kan snarare stänga dörrar. Lyssna, bekräfta och hjälp personen vidare vid behov till en chef, HR eller vård. Det du däremot inte ska göra är att prata om någon bakom ryggen eller skapa spekulationer. – Förtroenden får man inte förstöra, säger Klas. Små rykten riskerar att leda till subtila exkluderingar som förvärrar läget ännu mer. Varför tidiga insatser är lönsamma – på riktigtKlas återkommer flera gånger till det som många arbetsgivare fortfarande underskattar: kostnaden av att inte agera. Ett liv präglat av psykisk ohälsa beräknas kosta samhället över 13 miljoner kronor. Psykisk ohälsa står för 46 procent av alla sjukskrivningar och är den vanligaste orsaken till långa sjukfrånvaron. Men tidiga insatser, ibland så små som ett samtal eller en arbetsanpassning, kan förändra riktningen helt. – Det är lönsamt för individen, arbetsgivaren och samhället, säger han. Det är därför stiftelsen arbetar så brett: i skolor, med meningsfull fritid, med utbildning och med att bryta stigmat som fortfarande gör att många unga inte söker hjälp i tid. Det vi kan göra, där vi stårDet här handlar inte om att bli psykolog på jobbet. Det handlar om medmänsklighet, tidiga observationer och modet att bry sig. Som chef eller kollega kan du:våga fråga när något känns fellyssna utan att döma eller bagatelliseravara uppmärksam på förändringar i beteendeta signaler på allvar och lyfta vidare när det behövsskapa en kultur där psykisk hälsa är lika viktigt som fysisk. – En bra kollega är någon som vågar säga ifrån, vågar berömma och som man känner sig trygg med, säger Klas. Som arbetsgivare och kollega kan vi börja där vi står. Vi kan prata mer om psykisk hälsa. Vi kan ta signaler på allvar. Och vi kan påminna oss om att en enkel fråga ibland kan göra större skillnad än vi någonsin får veta.


