Pandemin har förändrat vår syn på arbetsplatsen i grunden – men vad händer nu? De flesta tänker nog ändå att hybridmodellen, med jobb både på kontoret och hemma, är här för att stanna. I takt med den gradvisa återgången till arbetsplatserna kommer också de första utredningarna, men åsikterna går isär. Konsultjätten BCG släppte nyligen en rapport där hybridmodellen sågades rakt av; distansarbete hämmar både utveckling och beslutsfattande, menade BCG som dock snabbt fick mothugg från forskare. Samtidigt har den brittiska regeringens förslag att förlänga rättigheterna att jobba hemma retat upp dammsugartillverkaren Dysons VD, James Dyson. Men hur går tankarna lokalt? Vi frågade Andreas Lindqvist på OnePartnerGroup i Umeå hur han ser på saken.
Har du längtat tillbaka till jobbet?
–Ja det har jag! Men jag vet också att för en del är återgången till kontoret väldigt jobbig. Personligen gillar jag det nya hybridarbetssättet med möjlighet att kombinera jobb på kontoret och jobb hemma. Att inte gå till kontoret alls, ser jag inte som ett alternativ. Vi människor är ju sociala varelser. En arbetsplats är också viktig för att vi ska fortsätta att utveckla vår sociala kompetens.
Vilka fördelar tycker du själv att den nya flexibla jobbvardagen har?
–Den stora fördelen är att jag har upptäckt att livet inte bara är jobb. Att det faktiskt går att få ihop livspusslet på ett mycket smartare sätt utan att det drabbar arbetet. De dagar jag jobbar hemifrån så kan jag till exempel passa på att träna på lunchen. Och det blir enklare att ta hand om familjelogistiken. Men det är viktigt att man är på plats också, så att man inte tappar teamet och utbytet som man har av varandra. Surret vid morgonfikat ska inte underskattas – det är många frågor som får snabba svar den där stunden. Dessutom upplever jag att vi har blivit effektivare med tiden och mer konstruktiva i våra möten när vi träffas. En annan positiv effekt av distansarbetet är att vi har tvingats att lära oss ny teknik – även de som tycker att det här med teknik är jobbigt har utvecklats väldigt fort. Att ta ett Teams-möte känns naturligt för de flesta.
Hur har ni löst det med distansjobb hos OnePartnerGroup i Umeå?
–Vi är ju ett ganska litet kontor med bara fyra personer, men trots det har vi satt upp tydliga riktlinjer. Grundinställningen är att vi ska vara på kontoret så mycket som möjligt, men om man behöver jobba hemma så är det helt okej upp till två dagar i veckan. Det är också viktigt att man berättar i god tid för sina kollegor vilka dagar som man inte kommer att vara på plats.
Skiljer sig förväntningarna beroende på stad och land?
–Framförallt tror jag att det handlar om vilken livssituation man har. Om man bor i en storstad med långa pendlingstider till jobb, skola och förskola så blir en åttatimmars arbetsdag på kontoret lång och kräver mycket logistik. Då betyder naturligtvis möjligheten till distansarbete jättemycket. Här i Umeå, där vi har tio minuter med bil till det mesta, så blir det inte lika kritiskt. Med det sagt så har naturligtvis även Umebor ett livspussel att få ihop.
Ser du inga problem med hybridarbetslivet?
–En sak som jag tror att man måste vara vaksam på är kundrelationerna. Förr var det självklart att man träffade en ny kund många gånger i uppstarten – man visade upp sina verksamheter och medarbetare för varandra. Här känner jag att digitala möten inte räcker och att det finns en risk att kundförståelsen minskar. Med mer distansarbete blir det också en större utmaning att hålla koll på medarbetarnas psykiska hälsa. Om en medarbetare mår dåligt blir det svårare att upptäcka det, sedan är det ju faktiskt så att alla inte mår bra av att vara ensamma. Ökad risk för olika typer av missbruk är också något som har rapporterats om i samband med pandemin. Att inte tulla på medarbetarsamtalen – utan snarare ha fler – är viktigt. Man ska också se till att genomföra dem fysiskt och inte digitalt. Då får du en bättre känsla för hur människan som du har framför dig mår.
Har du några tips om hur man kan styra upp sitt flexibla arbete?
– För att det ska fungera så måste alla veta vad som gäller och vara med på upplägget. Planera in ett workshop där ni tillsammans utarbetar reglerna för er flexibla jobbvardag. Kanske bestämmer ni att en dag i veckan är obligatorisk ”närvaro” då alla som kan ska vara på plats. Att grundregeln när man jobbar hemifrån är att man är anträffbar, och att man har telefonen på. Det måste vara en demokratisk uppgörelse där förutsättningarna är lika för alla. Som medarbetare måste man också vara beredd på att arbetsgivarna i större utsträckning kommer att kräva mätpunkter för att kunna kontrollera vilket arbete som man har utfört när man inte är på plats. Mitt bästa tips är att snegla på IT-branschen. Företagen inom den här sektorn har haft distansarbetet som en naturlig del av vardagen länge och har jobbat fram många bra verktyg och lösningar som funkar.
Har distansarbetet blivit en klassfråga?
–Det har definitivt blivit en rättvisefråga. I tjänstemannasektorn funkar det att jobba på distans, men för den som jobbar i tillverkningsindustrin eller i ett serviceyrke är det omöjligt. Där måste man vara på plats. Arbetsgivare måste vara beredda på att ta den diskussionen i framtiden. Att Petra på ekonomin får ihop livspusslet bättre för att hon kan jobba hemifrån medan Anna vid produktionslinjen måste följa skifttiderna som vanligt; det kommer säkert att bli frågor om det verkligen är rättvist.
Här kan du läsa mer om den pågående debatten:
https://www.di.se/nyheter/distansarbete-ger-katastrofresultat-plagsamt-tydligt/
https://www.breakit.se/artikel/35242/konsultfirman-sagade-distansarbetet-far-nu-mothugg-straffar-sig